It's like this every day.

www.elinlagers.blogg.se

Yes. Jag byter tillbaka ett tag och ser hur det känns. Kanske slutar jag, kanske inte. Time will tell.

Du blev mitt sår, och jag blöder ihjäl.

Igår var en riktigt chill och bra dag, om jag får säga det själv. Jag och Mamma hade mor & dotter dag, typ. Haha. Vi bakade, lagade mat & städade i det gröna/röda/blå rummet. Och som vi garvade ibland, när vi hittade bilder från när jag var riktigt, riktigt liten, eller hittade små kärleksbrev & lappar som jag skrivit till folk när jag var liten kicka. Haha, minnen är det bästa jag vet.
På kvällen blev det övningskörning till Tildan, där det blev ännu mera chill. Oskar, Tilda & Jag spelade bonde-spelet, och i ett skrattanfall sprutade jag apelsinjuice över hela spelet. Vi hade även någon slags tävling om vem som kunde stoppa upp flest geléhallon under läppen, men alla spottade ut sina när Oskar klämde fingret när han satte sig på stolen och skrek jätteroligt, så dom flög helt enkelt ut när vi skrattade.
Sen hade Oskar & Jag pilkastningstävling, som vi aldrig slutförde visserligen, men när vi avbröt för matpaus hade han 7 och jag typ 87 (och vi räknade neråt). Men roligt var det, speciellt när jag tappade en pil som Oskar höll på att få i foten.
Efter det käkade vi hemmagjorda hamburgare (köttbullar? Haha!) och dissade hela Melodifestivalen. Vi såg på det, men dissade allt utom Björn Gustavsson. Hahaha, "dina kyssar"! Alltså, ja, jag finner inga ord för den låten. Hur kunde den ens gå vidare? Man kan ju inte lita på svenska folket längre. Oskar hade dessutom gjort chokladpudding (behöver jag nämna att det här var en av mina nyttigaste kvällar på länge?), och när han skulle vispa grädde till den blev det mer smör än grädde. Kvällen avslutades ialf med Grabben i graven bredvid. Myspys till tusen, jag gillart <3

Idag blir det övningskörning till Skara, där vi ska träffa favoritsläktingarna Anne-Marie & Bosse och se Otroligt het. Askul! Jag längtar.

För övrigt är jag ganska överlycklig för att Matte är kvar i Let's Dance fortfarande. Jag och Bosse pratade om det i tfn igår, han frågade om jag sett på det, jag:
- Såklart!
Bosse: Jasså? Vad tycker du om det då?
Jag: Ja, så länge Matte är kvar så är jag glad!
Bosse: Jassådu, det är så alltså? Men han satt lite risigt till igår, va?
Jag: Ja, dansa kan han ju inte, men han är ju så himla snygg!
Bosse: Skrattar.
Hahaha. That's me. Men Matte är het, det går liksom inte att förneka. Och jag kan inte förklara vad det är som gör honom het heller, men några ingredienser är ju: handlederna (ohja!), den hesa rösten, att han är snickare samt (och det här går ju inte att förneka) hans sexpack. Det går verkligen hem! He lights my fire.

Och för övrigt nr. 2 så har jag en plan på att lägga ner mitt bloggande. Antingen helt och hållet, en cold turkey helt enkelt, eller så byter jag faktiskt tillbaka till min gamla blogg (www.elinlagers.blogg.se). Jag vet, jag har bytt blog en miljard gånger, men vafan. Man måste väl vara nöjd, eller? Men jag vet inte. Jag ska tänka över saken. Det kan ju faktiskt vara ett livsviktigt beslut. Yeah right.

Let's pray for the weekend, babe.

Idag har varit en bra dag, om än något seg och nervös. Mest för matteprovet (och ja, det gick som matteprov brukar för min del: efter ett tag sitter jag mest och skriver låttexter, det är roligare än sannolikhetsbajset! Varför är aldrig uppgifterna likadana på provet som de är i böckerna, förresten? Liars! Man tycker att man kan det superbra, men sen kommer man till provet och så är det heeelt andra uppgifter. Tycker inte det är riktigt shyst...) men också för att jag verkligen ville att dagen skulle ta slut så jag fick komma hem till mitt efterlängtade lov.

Jag har knappt med mig några läxböcker hem (eller ja, jag har inga böcker med mig hem alls!) däremot har jag med tre block med massa dikter jag hittade. Det är ganska.. vad ska man säga? Uppslitande? Ja, det duger. Det är ganska uppslitande att läsa en del dikter, jag mådde verkligen inte bra ett tag. Kan väl inte påstå att det är supertoppen nu heller, men det är ju bättre nu än då iallafall. Life is a rollercoaster.

Och nu ska jag slänga mig i soffan och chilla järnet.

Puss!

You take me higher.

Så, igår var bra. Kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad som hände, förutom att jag var alldeles väldigt ovanligt pigg. Sov tolv timmar, bra skit! Och så var det ju den obligatoriska teori-kursen på kvällen. Och Jörgen kan inte släppa att jag har sånna kill-problem, haha. Han är för söt.

Idag, däremot, är lättare att komma ihåg. Dagen har mest bestått av håltimmar och många garv. Sånt gillas! Och precis som Matilda skrev så tror jag också att folk runtomkring oss (typ dem som har skåpen vid oss) stör sig som satan på oss. Och tror att vi är riktiga fjortisar (det kanske vi är? Hähä.) - men då kan dem gärna få tro det, för jag skiter ärligt talat i vilket. Jag mår bra, och det är ganska viktigt just nu.
Efter skolan blev det Skövde med Matilda, och jag skulle bara köpa skor, men kom hem med skor, två par linnen samt ett pennfack. Najsprajs, och pengarna försvinner. För övrigt trodde vi att det skulle vara jättestressigt i Skövde, men eftersom vårat motto är "inget såsande", så var vi klara efter 40 minuter, och även Matilda hade då inhandlat mer än hon tänkt.

När vi kom tillbaka till Falköping var det dags för garagelektion på Bilia. Sandra, Matilda och Jag bytte däck som om vi aldrig gjort annat! Eller? "Vart är den där domhjulen?"
Samt att jag såklart råkade lägga mig på tutan i bilhallen, när jag lite smidigt skulle sätta mig i bilen. Haha, that's so us. Men bra gick det ju till slut.

Och på fredag är det matteprov, vilket jag inte brinner för. Men ja, om man bara behöver 6 poäng för G så ska nog till och med jag klara av'et. Och det är två små pyttiga dagar kvar till lov, wiie! Det längtar jag efter, mycket, mycket, mycket. Då blir det chill all week long. Nu är det dock slut på såsandet, nu ska jag plugga matte.

(Men! Lyssna på Nice to meet you anyway med Gavin DeGraw, det är bra!)

Vi som aldrig sa hora.

Näe, vi sa nog aldrig hora.

Ronnie Sandahl var på skolan idag, och "föreläste" om sin bok. Och jag har aldrig förstått tjusningen med Ronnie riktigt. Visst har jag läst hans krönikor, både i FT och Aftonbladet, men boken har jag fortfarande inte läst (jag ska, jag ska!).
Men Ronnie överraskade mig. Mycket! Han liksom sög tag i en, direkt, och så var man mitt inne i det, och jag svalde vartenda ord han sa. Och jag kände igen mig, i allt. Han har en förmåga att få folk att lyssna, speciellt mig. Han sätter ord på känslor man knappt visste att man hade innan, och tar fram sidor man tidigare bara såg hos andra. Och han gör det på ett bra sätt, inte för brutalt men inte för puttenuttigt heller.
Efter Ronnies föreläsning bröt både Sandra och Jag ihop en smula, så vi satte oss på toan och bara pratade igenom saker och ting. Plus kom en halvtimme försent till juridiken. Men det var det värt.
Ronnie har bokcafé sen, snart, om en halvtimma. Vi ska gå dit, Jag ska gå dit iallafall. Och jag vet inte vad jag ska säga, men det kommer nog. Han kan nog peppa oss lite inför vårt projektarbete iallafall, om inte annat. För han är bra, Ronnie Sandahl. Riktigt bra.

Puss på Ronnie!

One Tree Hill.

Det finns tusentals tv-program. Säkert en miljon, eller två. Minst. Men det finns inget, inte ett endaste som är lika bra som One Tree Hill. Det finns inte ett enda program som trollbinder mig vecka efter vecka, och det finns inget som får mina känslor att åka berg- och dalbana på samma sätt.
Det finns mängder med liknande program; The O.C., Sunset Beach, Vita Lögner, Skilda Världar och Våra Värsta År, bara för att nämna några. Men inget av dem berör mig på samma sätt, förstör mig på samma sätt eller får mig att le för mig själv på samma sätt. Inget program har någonsin fått mig att vilja spela basket, eller åka mot rött ljus, eller bli förföljd av en galen kille på samma sätt.
Varje vecka räknar jag dagarna, timmarna, minuterna tills klockan blir halv sju på söndagkväll. Och jag lämnar inte soffan en enda minut, jag blinkar inte onödan, mobilen ligger långt, långt borta och datorn är avstängd. Inget får störa.
Och varje vecka blir jag lika berörd, oavsett om det är genom tårar eller skratt, så kan jag aldrig somna ordentligt på kvällen. För allt känns så verkligt. Jag känner ju dem. Deras problem är mina problem.
Men visst, jag vet att det bara är en tv-serie. Men det är världens bästa tv-serie.

Han får pulsen att slå.

Och det här är mitt hundrade inlägg, grattis till mig själv! Tacktack.

Den här helgen har jag inte gjort många knop alls. Min största ansträning var pulkaåkningen med MoaToa igår. Väldigt trevligt, roligt & jobbigt. Plus att vi såklart åkte på en sten så att det blev ett hål i pulkan. Men det hindrade inte oss från att åka vidare!
Mamma, Pappa & Jag såg på Sense & Sensibility igår också, och den var värsta mysig. Var lite negg till att vi skulle se den först, men jag ändrade åsikt ganska fort.

Idag har Pappa & Jag övat start i backe. Och det gick bra! Över förväntan, både min och hans tror jag. Men det känns skönt. Och så när vi var på väg hem, precis efter att jag växlat upp, utropar Pappa:
- DET VAR EN FIN VÄXLING!
Jag: Öh.. var det?
Han: JAA!
Jag:... Varför då?
Han: För att den inte märktes!
Haha, sånt gillar jag! Förutom att jag blev livrädd när han bara skrek rakt ut sådär! Men han är bra, Pappa.

Och om en stund är det One Tree Hill, veckans höjdpunkt tillsammans med Let's Dance & Bygglov! Fast jag tänkte läsa lite teori innan, får se hur det blir med den saken. Det är ju lite trevligt folk på msn med, som jag gärna slösar min tid på. Körkort? Msn? Körkort? Msn? Hmm, svårt val, det där.